Avaritia
Ur Largo Desolato av Václav Havel:
Leopold: Fenomenologin har lärt mig att alltid se till att mina påståenden inte överskrider gränsen för den påvisbara erfarenheten. Hellre uttrycker jag mina känslor lite i underkant än jag riskerar att manifestera känslor som jag inte har.
Lucy: Så din kärlek till mig är alltså inte en påvisbar erfarenhet?
Leopold: Det beror på hur man definierar själva begreppet kärlek. Det kanske är så att ordet kärlek har ett annorlunda och mer laddat innehåll för mig än för dig.
Så vad är Kärlek? En kär-lek? En lek vi leker? En lek som är oss kär?
Själva ordets betydelse är ointressant eftersom människan skapat ordet. Vi använder ordet kärlek för att beskriva en känsla som övergår vårt förstånd. En stark känsla av att man behöver just en viss persons närhet och gensvar.
Lite längre ner i denna blogg finns ett inlägg med rubriken "En omskrivning". En dikt om kärlek.
Kanske har du läst den.
Så om jag ska göra det lite mer fyrkantigt då. Vad är det frågan om?
Jag älskar dig. - Jag behöver dig. - Jag måste ha dig. - Jag vill ha ensamrätt till dig. - Jag vill äga dig.
Det börjar så vackert. Näst intill poetiskt, men övergår snart till något som känns obehagligt och fult.
Girighet är enligt katolsk kristendom en av de sju dödssynderna. Straffet är att sitta i en kittel med kokande olja.
Men så vill vi inte ha det. Därför gör vi en fin omskrivning och skapar oss ordet kärlek. Vackert. Och alla gillar en stor fet lögn. "Jag svär inför Gud och denna församling att älska dig tills döden skiljer oss åt". Att känna ägandebegär tills döden skiljer oss åt. Att av girighet kräva ensamrätt tills döden skiljer oss åt. Med en synonym kommer vi undan dödsstraffet.
Den obeskrivbara känslan vi kallar kärlek kan också vara den panik som skapas av den rädsla vi känner av att inte få vårt habegär stillat. Rädslan att förlora det vi till vilket pris som helst måste ha. Vi måste stilla vår tillfälliga kåthet av ägandebegär.
Jag kan bara reflektera utifrån mina erfarenheter. Motbevisa mig gärna. Älska mig vilkorslöst, utan självägandemonopol. Orka med min tveksamhet så pass länge att min tes suddas ut.
Men ge dig inte in i något du inte förstår dig på eller klarar av.
Leopold: Fenomenologin har lärt mig att alltid se till att mina påståenden inte överskrider gränsen för den påvisbara erfarenheten. Hellre uttrycker jag mina känslor lite i underkant än jag riskerar att manifestera känslor som jag inte har.
Lucy: Så din kärlek till mig är alltså inte en påvisbar erfarenhet?
Leopold: Det beror på hur man definierar själva begreppet kärlek. Det kanske är så att ordet kärlek har ett annorlunda och mer laddat innehåll för mig än för dig.
Så vad är Kärlek? En kär-lek? En lek vi leker? En lek som är oss kär?
Själva ordets betydelse är ointressant eftersom människan skapat ordet. Vi använder ordet kärlek för att beskriva en känsla som övergår vårt förstånd. En stark känsla av att man behöver just en viss persons närhet och gensvar.
Lite längre ner i denna blogg finns ett inlägg med rubriken "En omskrivning". En dikt om kärlek.
Kanske har du läst den.
Så om jag ska göra det lite mer fyrkantigt då. Vad är det frågan om?
Jag älskar dig. - Jag behöver dig. - Jag måste ha dig. - Jag vill ha ensamrätt till dig. - Jag vill äga dig.
Det börjar så vackert. Näst intill poetiskt, men övergår snart till något som känns obehagligt och fult.
Girighet är enligt katolsk kristendom en av de sju dödssynderna. Straffet är att sitta i en kittel med kokande olja.
Men så vill vi inte ha det. Därför gör vi en fin omskrivning och skapar oss ordet kärlek. Vackert. Och alla gillar en stor fet lögn. "Jag svär inför Gud och denna församling att älska dig tills döden skiljer oss åt". Att känna ägandebegär tills döden skiljer oss åt. Att av girighet kräva ensamrätt tills döden skiljer oss åt. Med en synonym kommer vi undan dödsstraffet.
Den obeskrivbara känslan vi kallar kärlek kan också vara den panik som skapas av den rädsla vi känner av att inte få vårt habegär stillat. Rädslan att förlora det vi till vilket pris som helst måste ha. Vi måste stilla vår tillfälliga kåthet av ägandebegär.
Jag kan bara reflektera utifrån mina erfarenheter. Motbevisa mig gärna. Älska mig vilkorslöst, utan självägandemonopol. Orka med min tveksamhet så pass länge att min tes suddas ut.
Men ge dig inte in i något du inte förstår dig på eller klarar av.
