Påhittat

  Det här var tänkt som en monolog, men jag orkade inte göra klart den... och blev inte nöjd. Så jag lägger upp det här istället.

 
Kommer ni ihåg för några veckorsedan... debatten kring Liza Marklunds bok Gömda?
Det var någon tant som behövde lite PR kring sitt författarskap så hon anklagade Liza Marklund för att ha lurat sina läsare eftersom det stod "En sann historia" på omslaget till Gömda.

  Och där har vi problemet igen...
Varför tror folk på saker utan att ifrågasätta? Varför sväljs det så lätt?

  Det finns massor av exempel på saker som vi, eller vissa av oss, tar för sanning även fast det inte finns någon text som säger "En sann historia"... Jag tar några exempel.

  Svensktoppen, Trackslistan, Diggilistan med flera. Listor på den bästa musiken just nu? Sant eller falskt?
Falskt såklart. Den bästa musiken just nu är fortfarande den som gjordes på 60-talet. Men inte behöver vi väl stämma Kaj Kindvall för det... eller anklaga honom för att ljuga?

  Det finns de som tror på tomten och tandfén. Ska vi stämma alla småbarnsföräldrar?

  Och om vi ska hålla oss till just böcker så finns det massor av böcker som inte har texten "En sann historia", men som folk ändå tar för sanning. Jag tänker exempelvis på Ettans mattebok, Herman Lindqvists historieböcker eller Bibeln.
Jag menar... Tänk lite. Talande buskar, hav som delar sig, en snubbe som kan gå på vatten.

  Tänk lite...

Säker..?

  Ibland säger folk till mig att jag tänker för mycket. Att jag istället bara ska vara och leva... Men jag undrar ju.

  Vad ska det bli? Beroende på om jag gör så eller så nu så blir det så eller så sen. Som resultat av nu. Och jag vet inte nu vad jag vill sen, så hur ska jag då kunna veta nu... vad jag vill nu?

  Ibland undrar jag om jag inte borde ta och skaffa mig en utbildning. Men jag vet inte vad jag vill bli. Men jag vet att jag inte vill studera på måfå i 4-5år och sedan ha studieskullder resten av livet. Studentlivet lockar dock. Studentrabatt exempelvis.

  Ibland undrar jag om jag inte borde satsa ännu mer på teatern... eller musiken. Jag satsar ju väldigt lite som det är nu. Ändå upplever jag att jag får mycket uppskattning för det jag gör. Även den här bloggen får jag uppskattning för. Det gör mig såklart glad. Jag borde satsa mer på mitt skapande.

  Jag har funderat på att byta bana. Kanske utbilda mig till kock precis som jag ville när jag var liten.

  Jag skulle kanske flytta till Göteborg eller Köpenhamn så som jag funderat på så många gånger. Men det går ju bra här nu. Norrköping börjar fungera för mig.

  Jag skulle kanske leva "tråkigt" ett tag för att kunna spara och resa mer.

  Jag har ibland funderat på att säga upp lägenheten och sälja allt onödigt. Ta gitarren och ge mig ut på vägarna. Se Sverige... eller Europa.

  Jag skämtade en gång om att de enda yrken som idag inte kräver utbildning är Poliktiker, Porrskådis eller Yrkesmördare. Om jag skulle välja något av det kanske.

  Jag har på senare tid funderat på att det kanske inte vore så dumt ändå... Att flytta ut på landet och skaffa några får.
Då skulle jag kunna ha den där Border Collien som jag drömde om när jag var liten. Det är ändå väldigt härligt på landet... i rätt sällskap.

  Nej, jag vet inte vad jag vill med framtiden. Jag vet vad jag vill just nu. Jag vet vad jag saknar nu. Men jag vet inte vad jag vill sen. Jag vet inte varför jag skriver om detta här, för det var inte meningen med den här bloggen, men jag behövde prata av mig... Och jag har svårt för att prata... och vet inte med vem jag skulle prata om jag kunde.

  Jag vet inte vad jag vill sen... Jag vet bara vad jag saknar nu.

RSS 2.0