viajohanpettersson

  När jag var liten var det 80-tal. Det glada 80-talet. När jag ser tillbaka på det så förstår jag varför det kallas så. Det var ganska bekymmersfritt. Neonfärger, videobox och hockeyfrilla. Vintrarna var kalla och med mycket snö. Somrarna... Ja det var just det där med somrarna.


  Jag har aldrig litat på Katrineholm och allting är hans fel. Morgan. På somrarna kom han på besök till sin pappa och hans nya familj i grannkvarteret. Till synes en ganska försynt kille. Sänkt blick, runda glasögon, ägghuve och spikrakt, slickat, svart hår.

  "Morgan har kommit" sa någon. Då gällde det att stanna inomhus. Ändå var det oundvikligt. Förr eller senare skulle det ringa på dörren.

  Hur man än försökte säga nej eller slingra sig så förlorade man. Föräldrarna tyckte naturligtvis att jag skulle vara ute och leka. Det var ju sommar. Vad kunde föräldrarna ana... när inte det tyska folket kunde det?

  Morgans största intresse var Andra världskriget och Morgans stora idol hette Adolf Hitler.
Vi barn fick lära oss allt om Andra världskriget. Vi barn fick lära oss marschera. Vi barn fick lära oss göra honör. Vi barn fick lära oss att arbeta under hot från den käpp Morgan alltid gick och petade med. Vi barn fick lära oss att säga "Heil Hitler". För på sommrarna var Morgan Hitler och vi barn på gatan byggde hans koja/bunker i skogen... eller så fick vi stryk... innan vi hamnade i gaskammaren.

  När jag tänker tillbaka på det så kan jag inte förstå hur det kunde hända. Morgan var ju till synes en ganska försynt kille. Men jag minns inte att någon protesterade. Jag minns inte att någon vägrade.
Och våra föräldrar tyckte såklart att vi skulle vara ute och leka i det fina sommarvädret. För på 80-talet var vintrarna kalla och somrarna varma. Somrarna med Morgan.

  Top-10 mest minnesvärda ögonblick från tiden som lärare på Musikalprogrammet i Valdemarsvik:

1.   Sara tappar en tand på Mossebacke.
2.   Körlektion och Goodnight Sweetheart.
3.   Betygsprat med Anders.
4.   Två elever fixar möte med rektor och beskyller mig för att favorisera elever... jag bekräftar.
5.   Repetition av Barbara-Ann i Sjöhuset.
6.   Björn koreograferar sig själv i musikalen Woyzeck. "Gud är iväg i affärer."
7.   Vi gör fallövningar i sjöhuset. Love är lite snabbare än de övriga.
8.   Patricio får sönder mikrofonen när han ska sjunga Rosalita.
9.   Jag slår Marit.
10. Jag berättar på ett personalmöte att vi jobbar på att lägga ner utbildningen och flytta den till FMG.

Bubblare:

-   Elsa läser på anslagstavlan
-   Pianisten försöker hitta rätt takt och tempo när X sjunger 34:an på antagningsprovet.
-   Björn jagar bussen och halkar (han skulle inte åka med bussen).
-   Vaktmästarna leker i vårt klädförråd efter översvämningen.
-   Lollo ringer klockan fyra en natt och frågar vilken låt hon ska sjunga på uppspelet dagen efter.

Outstanding moment: Den skrattande prästen under en föreställning av Cabaret.

Hennes pappa var brandman. Han brukade hämta upp henne i sin röda Mercedes. Vi står i hans vardagsrum i den där villan i Mjölby och kollar i hans skivsamling. Det är jag och det är Nina och det är hösten 1994.

Hon var ett år äldre än mig. Min första flickvän. Vi drack te och lyssnade på the Cure, men hon tyckte nog egentligen bättre om Depeche Mode. Men det är klart... så var det ju i Mjölby vid den här tiden. Hon var med i Muf och jag var från Boxholm. Hon var vacker och jag osäker.

När hon gjorde slut med mig, för första gången, så minns jag att jag svarade med: "However far away..."
När hon gjorde slut med mig, för andra gången... Ja jag vet inte. Hon sa nog inget. Jag fick liksom förstå att det var över och att den ånger hon visat över hur illa hon behandlat mig första gången inte fanns där längre. Det har gått 16år och jag minns naturligtvis inte allt, men vissa händelser i livet formar en. Jag minns hur jag fick en utskällning av henne när jag köpt henne en (i vår ålder mätt) fin present. Hon var speciell på flera sätt.

Vi kallade Robert Smith för Herr Tant, men hon tyckte mest om Simon Gallup och därför specialbeställde hon en svart, halvakustisk bas. En sån som han hade. Några år senare köpte jag den av henne. Hon ville ha pengar till skor. Vad är det med skor?

Vi står i hennes pappas vardagsrum i den där villan i Mjölby och kollar i hans skivsamling.
Vi lyssnar på Grymlings – En glädjesång. Det är jag och det är Nina och det är hösten 1994.