Energi
Vad utsätter vi oss för denna hets och stress för?
Jag gjorde det snabbt, effektivt och målmedvetet. Planerade, utförde mina ärenden och gick hem.
Ja, jag pratar om taktik vad gäller julklappsköp. Många människor på samma ställe vid samma tillfälle skapar mycket energi. Det är varmt, trångt, stressigt, knuffigt och en jävla massa skrikande ungar. Inget som peppar mig i alla fall. Vad tycker du? Blir du pigg?
Så tog jag en sväng på stan igår... Fast jag var klar. Och då kände jag mig nästan elak där jag gick och tog plats helt i onödan. Det var inte alls någon härlig upplevelse. Att gå där och känna "jag är klar med den här skiten". Nej då. Jag kände mig istället onödig och elak. Mitt problem. Jag får jobba på det.
Okej då. Jag har en baktanke med det här inlägget. ;)
Jag gjorde det snabbt, effektivt och målmedvetet. Planerade, utförde mina ärenden och gick hem.
Ja, jag pratar om taktik vad gäller julklappsköp. Många människor på samma ställe vid samma tillfälle skapar mycket energi. Det är varmt, trångt, stressigt, knuffigt och en jävla massa skrikande ungar. Inget som peppar mig i alla fall. Vad tycker du? Blir du pigg?
Så tog jag en sväng på stan igår... Fast jag var klar. Och då kände jag mig nästan elak där jag gick och tog plats helt i onödan. Det var inte alls någon härlig upplevelse. Att gå där och känna "jag är klar med den här skiten". Nej då. Jag kände mig istället onödig och elak. Mitt problem. Jag får jobba på det.
Okej då. Jag har en baktanke med det här inlägget. ;)
Gnällkärring
Jag var på teater i fredags och det hade kunna ha vait en heltigenom fantastisk upplevelse.
Med risk för att framstå som en gnällkärring kommer detta inlägg handla om teaterhyffs.
Om jag kommer komma fram till något i den analys jag nu kommer göra så vet jag att det till viss del kommer vara både fördomsfullt och paradoxalt. Redan när de som slog sig ner på raden bakom mig, slog sig ner på raden bakom mig så visste jag att det skulle bli ett jävla babblande. I det avseendet var jag fördomsfull. Inget fel i det... jag hade rätt.
Jag hade, med stor säkerhet, kunnat ha avgjort det redan i foajén. Men det skulle inte fungera att stoppa personer som ser ut att kunna vara störande.
Det här var ett genrep. Biljetterna var gratis och åskådarskaran var blandad vad gäller folk och fä. Det är väl lite meningen att teatern ska se hur föreställningen fungerar på olika sorters grupper. Men det sker nog i och för sig tidigare än genrepet.
Föreställningen var bra. Rent fantstisk. Jag ska se den igen. Det var bestämt redan innan. Biljetten kostar 375kr och jag hoppas slippa ett ohyffsat sällskap som filmar med en starkt lysande mobilkamera och ger högljuda kommentarer i stil med: "Porrfilm", "Bög", "Fan vad äckligt"... Teaterhyffs tack. I pausen såg vi också att det hade druckits medhavd öl. Tomburkar stod kvar bakom en stol. Jag vet vem det var som satt där. Lyckat.
Det skulle fungera om jag var ensam i salongen. Men jag vill sitta i en fullsatt salong. Och jag vill ha reaktioner på det som spelas. Men det finns ju för fan gränser. Hyr en film och sitt hemma om du har behov av att babbla. Och snälla ni gymnasielärare. Tvinga inte era elever till att gå på teater. De vill inte vara där. Och jag vill inte ha dem där.
Nu orkar jag inte skriva mer.
Tji
Berggren regisserar I väntan på Godot på Stockholms Stadsteater.
Jag tycker det är intressant på riktigt... Men...
Jag läste någonstanns att biljetterna sålde slut direkt. Inte på grund av att det är sånt sug efter "I väntan på Godot"... nej då. En av rollerna spelas av Mikael Persbrandt. Och nu finns det människor som fasar. Någon uttryckte sin fasa över att folk säger "Vi ska gå och se Persbrandt" istället för "Vi ska gå på teater". Men Persbrant har blivit en del av popkulturen. Så är det. Inget att göra något åt. På sätt och vis är det något som är bra med det här. Det finns fördelar. Jag är ganska säker på att Persbrandts popularitet får människor som aldrig skulle gått på teater att gå på teater. Sånt gillar jag.
Samtidigt småler jag. :)
För de kommer inte få se Gunvald Larsson. De kommer få se Beckett. En seg jävla Beckett. 2,5-3tim "I väntan på Godot" där det inte händer ett jävla skit. Tänk dig det långsamaste och segaste, tråkigaste du vet.... Ta det gånger oändligheten så får du en liiiten aning om hur mycket action och populärkultur det är i Becketts "I väntan på Godot".
Nä dessa "Vi ska se Persbrandt"-teaterbesökare kommer gå på teater för första och sista gången. Kul och synd.
Lika bra att gå och hänga sig i ett träd.
Jag tycker det är intressant på riktigt... Men...
Jag läste någonstanns att biljetterna sålde slut direkt. Inte på grund av att det är sånt sug efter "I väntan på Godot"... nej då. En av rollerna spelas av Mikael Persbrandt. Och nu finns det människor som fasar. Någon uttryckte sin fasa över att folk säger "Vi ska gå och se Persbrandt" istället för "Vi ska gå på teater". Men Persbrant har blivit en del av popkulturen. Så är det. Inget att göra något åt. På sätt och vis är det något som är bra med det här. Det finns fördelar. Jag är ganska säker på att Persbrandts popularitet får människor som aldrig skulle gått på teater att gå på teater. Sånt gillar jag.
Samtidigt småler jag. :)
För de kommer inte få se Gunvald Larsson. De kommer få se Beckett. En seg jävla Beckett. 2,5-3tim "I väntan på Godot" där det inte händer ett jävla skit. Tänk dig det långsamaste och segaste, tråkigaste du vet.... Ta det gånger oändligheten så får du en liiiten aning om hur mycket action och populärkultur det är i Becketts "I väntan på Godot".
Nä dessa "Vi ska se Persbrandt"-teaterbesökare kommer gå på teater för första och sista gången. Kul och synd.
Lika bra att gå och hänga sig i ett träd.
Djur
Människans intelekt och moral skapar ett samhälle där vi lever mot vår natur.
Och vår strävan efter att komma överens leder oss till kompromisser där ingen blir helt tillfreds.
Kan vi inte bara acceptera att vi är djur och sluta ta hänsyn till varandra?
Och vår strävan efter att komma överens leder oss till kompromisser där ingen blir helt tillfreds.
Kan vi inte bara acceptera att vi är djur och sluta ta hänsyn till varandra?
Sentimental
Ska något dö... så är det som det är. Det är en del av livet. Men varför så tydligt i onödan?
Jag pratar om granar. Ja? Granar.
Staden är julpyntad. Någon har tagit beslut om att hugga ner X antal granar för att bussa in dem till staden.
Längst Drottninggatan har granarna sedan bundits fast kring lyktstolpar, stuprör och... stolpar.
Men det fungerar inte. På grund av samma anledning som så mycket annat inte fungerar. Det fungerar inte på grund av att folk är idioter.
Men på fyllan finner man mening i så mycket mer än vad som verkar meningsfullt annars.
Jag vet inte riktigt. Men för egen del kände jag istället någon sorts sorg.
Dessa granar har växt.... strävat och kämpat. Deras öde blev prydnadsgranar. Någon idiot kan inte låta dem gå vackra in i döden utan måste slita loss dem. Bära med dem... och sedan slänga dem när det inte är kul längre.
Vad hade väl mamma gran för förhoppningar och framtidrdrömmar om sina kottar?
-Det är ju för fan bara granar!!! Inte ens snygga granar. Risiga jävla andrahandssorteringsgranar!!!
-Levande granar. Döda granar.
Jag pratar om granar. Ja? Granar.
Staden är julpyntad. Någon har tagit beslut om att hugga ner X antal granar för att bussa in dem till staden.
Längst Drottninggatan har granarna sedan bundits fast kring lyktstolpar, stuprör och... stolpar.
Men det fungerar inte. På grund av samma anledning som så mycket annat inte fungerar. Det fungerar inte på grund av att folk är idioter.
Men på fyllan finner man mening i så mycket mer än vad som verkar meningsfullt annars.
Jag vet inte riktigt. Men för egen del kände jag istället någon sorts sorg.
Dessa granar har växt.... strävat och kämpat. Deras öde blev prydnadsgranar. Någon idiot kan inte låta dem gå vackra in i döden utan måste slita loss dem. Bära med dem... och sedan slänga dem när det inte är kul längre.
Vad hade väl mamma gran för förhoppningar och framtidrdrömmar om sina kottar?
-Det är ju för fan bara granar!!! Inte ens snygga granar. Risiga jävla andrahandssorteringsgranar!!!
-Levande granar. Döda granar.
Debatt
En anledning till... En sak som motiverade mig till att börja blogga var att vi ständigt omges av idioter.
Idioter i debatt. Men behöver jag ge mig in i det? Behövs det en idiot till?
Jag har roats ett tag nu. Och jag har dragit en slutsatts. Precis nyss såg jag på programmet Debatt i SVT. Ibland har jag stannat till vid Kvällsöppet. Och jag har också sett en hel del program med Aschberg som programledare (alltid hettsig debatt). För några helgersedan blev jag själv, på en fest, indragen (drog väl in mig själv) i en debatt. Ni som läst här tidigare vet vad jag pratar om.
Nu har jag kommit fram till en sak. Jag kände sanningen på väg till uppenbarelse redan under "pistol i ryggen"-debatten. Kanske är det så att det jag kommit fram till redan varit självklart för alla andra utom mig. Kanske inte.
Jag har länge tyckt att Janne Josefsson varit en extremt dålig debattledare i programmet Debatt. Redan i det eftersnack som han brukade leda i Uppdrag granskning upplevde jag honom som oerhört provocerande och ointresserad av att få svar på de frågor han ställde. Det verkade mer intressant med nästa, nästa och nästa fråga.
Och nu i Debatt... samma sak. Jag trodde debattledarens uppgift var att hålla ordning. Icke. Josefsson avbryter och hetsar. Låter ingen tala till punkt och tolkar, ändrar om och trixar med det hans gäster säger. Allt för att få en vild debatt. Allt för att få "bra TV".
Det verkar inte vara meningen att man ska komma överens. Vid överenskommelse dör debatten. Programmet spelar ut sin roll.
Tidigare ikväll såg jag ett program om radioprogrammet Spanarna. Ett program där 4st föredettingar vardagsfilosoferar och debatterar kring iakttagelser i samhället. Jonas Hallberg sa då att programmet till viss del byggde på att de medverkande skulle avbryta och vara oense. "Man får inte nå konsensus" tror jag han uttryckte det.
Då finns det säkert något smartarsle i etern som tycker att jag inte kan jämföra. Att jag måste skilja på program och program. Men det finns ingen skillnad. Programmen bygger på samma sak. Underhållning. Tjaffs. "Bra TV".
(Inlägget kunde vara slut där, men jag vill nämna en företeelse till. Har ni märkt att de gäster som bjuds in till att vara varandras motpoler ofta har helt olika ingång till debatten? Helt olika frågeställningar. Jag tror att man skulle komma överens väldigt mycket mer ofta om frågorna konkretiserades.)
(Inlägget kunde vara slut där, men jag vill nämna en företeelse till. Det finns temadebattörer. Personer som är experter på att oavsett ämne vrida samtalet till debatt i deras hjärteämne. En Moderat kan få vilken fråga som helst att bli kritik mot Socialdemokratin... och vice versa. Djurrättsaktivisten kan rättfärdiga 100 döda minkar på E4:an från nästan vilken utgångsfråga som helst. Bäst av alla vad gäller detta är de argaste, argaste feministerna som kan vrida vilken fråga som helst till en hata-alla-killar-kampanj... Och DET är bra TV.)
Idioter i debatt. Men behöver jag ge mig in i det? Behövs det en idiot till?
Jag har roats ett tag nu. Och jag har dragit en slutsatts. Precis nyss såg jag på programmet Debatt i SVT. Ibland har jag stannat till vid Kvällsöppet. Och jag har också sett en hel del program med Aschberg som programledare (alltid hettsig debatt). För några helgersedan blev jag själv, på en fest, indragen (drog väl in mig själv) i en debatt. Ni som läst här tidigare vet vad jag pratar om.
Nu har jag kommit fram till en sak. Jag kände sanningen på väg till uppenbarelse redan under "pistol i ryggen"-debatten. Kanske är det så att det jag kommit fram till redan varit självklart för alla andra utom mig. Kanske inte.
Jag har länge tyckt att Janne Josefsson varit en extremt dålig debattledare i programmet Debatt. Redan i det eftersnack som han brukade leda i Uppdrag granskning upplevde jag honom som oerhört provocerande och ointresserad av att få svar på de frågor han ställde. Det verkade mer intressant med nästa, nästa och nästa fråga.
Och nu i Debatt... samma sak. Jag trodde debattledarens uppgift var att hålla ordning. Icke. Josefsson avbryter och hetsar. Låter ingen tala till punkt och tolkar, ändrar om och trixar med det hans gäster säger. Allt för att få en vild debatt. Allt för att få "bra TV".
Det verkar inte vara meningen att man ska komma överens. Vid överenskommelse dör debatten. Programmet spelar ut sin roll.
Tidigare ikväll såg jag ett program om radioprogrammet Spanarna. Ett program där 4st föredettingar vardagsfilosoferar och debatterar kring iakttagelser i samhället. Jonas Hallberg sa då att programmet till viss del byggde på att de medverkande skulle avbryta och vara oense. "Man får inte nå konsensus" tror jag han uttryckte det.
Då finns det säkert något smartarsle i etern som tycker att jag inte kan jämföra. Att jag måste skilja på program och program. Men det finns ingen skillnad. Programmen bygger på samma sak. Underhållning. Tjaffs. "Bra TV".
(Inlägget kunde vara slut där, men jag vill nämna en företeelse till. Har ni märkt att de gäster som bjuds in till att vara varandras motpoler ofta har helt olika ingång till debatten? Helt olika frågeställningar. Jag tror att man skulle komma överens väldigt mycket mer ofta om frågorna konkretiserades.)
(Inlägget kunde vara slut där, men jag vill nämna en företeelse till. Det finns temadebattörer. Personer som är experter på att oavsett ämne vrida samtalet till debatt i deras hjärteämne. En Moderat kan få vilken fråga som helst att bli kritik mot Socialdemokratin... och vice versa. Djurrättsaktivisten kan rättfärdiga 100 döda minkar på E4:an från nästan vilken utgångsfråga som helst. Bäst av alla vad gäller detta är de argaste, argaste feministerna som kan vrida vilken fråga som helst till en hata-alla-killar-kampanj... Och DET är bra TV.)
Essensen
Året börjar ta slut och det är snart dags att göra en sammanställning.
...men jag tänker inte göra en lång lista med årets det och årets det.
Inte nu i alla fall. Nu har jag bara en sak jag vill ta upp.
Årets roligaste nyhet/tidningsrapportering.
Jag har inte läst landets alla tidningar, men vågar ändå påstå att jag kan utse årets roligaste nyhet.
Egentligen är det inte kul... eftersom ett brott begåtts. Och det finns säkert människor i detta som mått dåligt. Jag vill inte göra något roligt av det. För det är inte kul. Men det andra. Det som blir kvar. Om man bryter ner händelsen till en oneliner. Om man tar ut essensen av händelsen. Vad är det egentligen som har hänt?
Jo, följande: "28-åring hotade att använda voodoo mot personal på ICA i Gusum".
Läs själv: http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4251038
...men jag tänker inte göra en lång lista med årets det och årets det.
Inte nu i alla fall. Nu har jag bara en sak jag vill ta upp.
Årets roligaste nyhet/tidningsrapportering.
Jag har inte läst landets alla tidningar, men vågar ändå påstå att jag kan utse årets roligaste nyhet.
Egentligen är det inte kul... eftersom ett brott begåtts. Och det finns säkert människor i detta som mått dåligt. Jag vill inte göra något roligt av det. För det är inte kul. Men det andra. Det som blir kvar. Om man bryter ner händelsen till en oneliner. Om man tar ut essensen av händelsen. Vad är det egentligen som har hänt?
Jo, följande: "28-åring hotade att använda voodoo mot personal på ICA i Gusum".
Läs själv: http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4251038
Förföljd
Tåget från Stockholm kom in 23:33.
Utekväll. Roligare än på länge... och sedan hemgång.
(Det är som vanligt planlöst när jag skriver. Från början är det planlöst och det var inte tänkt som en fortsättning.
Även om jag behöll namnet så var det inte tänkt som en fortsättning. Jag skulle kunna vägrat det. Låtit bli att ta upp det.
Men vissa saker går inte att förbise.)
Jag går in på innergården och möts av ljud. Möts av en syn. Någon har tömt en handväska på trappen utanför porten.
På marken 5 meter därifrån ligger tjejen från sidan 64.
Jag kunde ha ignorerat det. Struntat i att ta upp det, men händelsen är för bissar för att ignorera.
Hon är sedan några år min granne... Hon har ett namn... och jag är förföljd.
Utekväll. Roligare än på länge... och sedan hemgång.
(Det är som vanligt planlöst när jag skriver. Från början är det planlöst och det var inte tänkt som en fortsättning.
Även om jag behöll namnet så var det inte tänkt som en fortsättning. Jag skulle kunna vägrat det. Låtit bli att ta upp det.
Men vissa saker går inte att förbise.)
Jag går in på innergården och möts av ljud. Möts av en syn. Någon har tömt en handväska på trappen utanför porten.
På marken 5 meter därifrån ligger tjejen från sidan 64.
Jag kunde ha ignorerat det. Struntat i att ta upp det, men händelsen är för bissar för att ignorera.
Hon är sedan några år min granne... Hon har ett namn... och jag är förföljd.
