Debatt
En anledning till... En sak som motiverade mig till att börja blogga var att vi ständigt omges av idioter.
Idioter i debatt. Men behöver jag ge mig in i det? Behövs det en idiot till?
Jag har roats ett tag nu. Och jag har dragit en slutsatts. Precis nyss såg jag på programmet Debatt i SVT. Ibland har jag stannat till vid Kvällsöppet. Och jag har också sett en hel del program med Aschberg som programledare (alltid hettsig debatt). För några helgersedan blev jag själv, på en fest, indragen (drog väl in mig själv) i en debatt. Ni som läst här tidigare vet vad jag pratar om.
Nu har jag kommit fram till en sak. Jag kände sanningen på väg till uppenbarelse redan under "pistol i ryggen"-debatten. Kanske är det så att det jag kommit fram till redan varit självklart för alla andra utom mig. Kanske inte.
Jag har länge tyckt att Janne Josefsson varit en extremt dålig debattledare i programmet Debatt. Redan i det eftersnack som han brukade leda i Uppdrag granskning upplevde jag honom som oerhört provocerande och ointresserad av att få svar på de frågor han ställde. Det verkade mer intressant med nästa, nästa och nästa fråga.
Och nu i Debatt... samma sak. Jag trodde debattledarens uppgift var att hålla ordning. Icke. Josefsson avbryter och hetsar. Låter ingen tala till punkt och tolkar, ändrar om och trixar med det hans gäster säger. Allt för att få en vild debatt. Allt för att få "bra TV".
Det verkar inte vara meningen att man ska komma överens. Vid överenskommelse dör debatten. Programmet spelar ut sin roll.
Tidigare ikväll såg jag ett program om radioprogrammet Spanarna. Ett program där 4st föredettingar vardagsfilosoferar och debatterar kring iakttagelser i samhället. Jonas Hallberg sa då att programmet till viss del byggde på att de medverkande skulle avbryta och vara oense. "Man får inte nå konsensus" tror jag han uttryckte det.
Då finns det säkert något smartarsle i etern som tycker att jag inte kan jämföra. Att jag måste skilja på program och program. Men det finns ingen skillnad. Programmen bygger på samma sak. Underhållning. Tjaffs. "Bra TV".
(Inlägget kunde vara slut där, men jag vill nämna en företeelse till. Har ni märkt att de gäster som bjuds in till att vara varandras motpoler ofta har helt olika ingång till debatten? Helt olika frågeställningar. Jag tror att man skulle komma överens väldigt mycket mer ofta om frågorna konkretiserades.)
(Inlägget kunde vara slut där, men jag vill nämna en företeelse till. Det finns temadebattörer. Personer som är experter på att oavsett ämne vrida samtalet till debatt i deras hjärteämne. En Moderat kan få vilken fråga som helst att bli kritik mot Socialdemokratin... och vice versa. Djurrättsaktivisten kan rättfärdiga 100 döda minkar på E4:an från nästan vilken utgångsfråga som helst. Bäst av alla vad gäller detta är de argaste, argaste feministerna som kan vrida vilken fråga som helst till en hata-alla-killar-kampanj... Och DET är bra TV.)
Idioter i debatt. Men behöver jag ge mig in i det? Behövs det en idiot till?
Jag har roats ett tag nu. Och jag har dragit en slutsatts. Precis nyss såg jag på programmet Debatt i SVT. Ibland har jag stannat till vid Kvällsöppet. Och jag har också sett en hel del program med Aschberg som programledare (alltid hettsig debatt). För några helgersedan blev jag själv, på en fest, indragen (drog väl in mig själv) i en debatt. Ni som läst här tidigare vet vad jag pratar om.
Nu har jag kommit fram till en sak. Jag kände sanningen på väg till uppenbarelse redan under "pistol i ryggen"-debatten. Kanske är det så att det jag kommit fram till redan varit självklart för alla andra utom mig. Kanske inte.
Jag har länge tyckt att Janne Josefsson varit en extremt dålig debattledare i programmet Debatt. Redan i det eftersnack som han brukade leda i Uppdrag granskning upplevde jag honom som oerhört provocerande och ointresserad av att få svar på de frågor han ställde. Det verkade mer intressant med nästa, nästa och nästa fråga.
Och nu i Debatt... samma sak. Jag trodde debattledarens uppgift var att hålla ordning. Icke. Josefsson avbryter och hetsar. Låter ingen tala till punkt och tolkar, ändrar om och trixar med det hans gäster säger. Allt för att få en vild debatt. Allt för att få "bra TV".
Det verkar inte vara meningen att man ska komma överens. Vid överenskommelse dör debatten. Programmet spelar ut sin roll.
Tidigare ikväll såg jag ett program om radioprogrammet Spanarna. Ett program där 4st föredettingar vardagsfilosoferar och debatterar kring iakttagelser i samhället. Jonas Hallberg sa då att programmet till viss del byggde på att de medverkande skulle avbryta och vara oense. "Man får inte nå konsensus" tror jag han uttryckte det.
Då finns det säkert något smartarsle i etern som tycker att jag inte kan jämföra. Att jag måste skilja på program och program. Men det finns ingen skillnad. Programmen bygger på samma sak. Underhållning. Tjaffs. "Bra TV".
(Inlägget kunde vara slut där, men jag vill nämna en företeelse till. Har ni märkt att de gäster som bjuds in till att vara varandras motpoler ofta har helt olika ingång till debatten? Helt olika frågeställningar. Jag tror att man skulle komma överens väldigt mycket mer ofta om frågorna konkretiserades.)
(Inlägget kunde vara slut där, men jag vill nämna en företeelse till. Det finns temadebattörer. Personer som är experter på att oavsett ämne vrida samtalet till debatt i deras hjärteämne. En Moderat kan få vilken fråga som helst att bli kritik mot Socialdemokratin... och vice versa. Djurrättsaktivisten kan rättfärdiga 100 döda minkar på E4:an från nästan vilken utgångsfråga som helst. Bäst av alla vad gäller detta är de argaste, argaste feministerna som kan vrida vilken fråga som helst till en hata-alla-killar-kampanj... Och DET är bra TV.)
Kommentarer
Trackback
