viajohanpettersson

  Ska något dö... så är det som det är. Det är en del av livet. Men varför så tydligt i onödan?

Jag pratar om granar. Ja? Granar.
Staden är julpyntad. Någon har tagit beslut om att hugga ner X antal granar för att bussa in dem till staden.
Längst Drottninggatan har granarna sedan bundits fast kring lyktstolpar, stuprör och... stolpar.
Men det fungerar inte. På grund av samma anledning som så mycket annat inte fungerar. Det fungerar inte på grund av att folk är idioter.
  Men på fyllan finner man mening i så mycket mer än vad som verkar meningsfullt annars.

  Jag vet inte riktigt. Men för egen del kände jag istället någon sorts sorg.
Dessa granar har växt.... strävat och kämpat. Deras öde blev prydnadsgranar. Någon idiot kan inte låta dem gå vackra in i döden utan måste slita loss dem. Bära med dem... och sedan slänga dem när det inte är kul längre.
Vad hade väl mamma gran för förhoppningar och framtidrdrömmar om sina kottar?

  -Det är ju för fan bara granar!!! Inte ens snygga granar. Risiga jävla andrahandssorteringsgranar!!!

  -Levande granar. Döda granar.