viajohanpettersson

Jo jag gillar punkt, punkt, punkt och det kommer ni märka. Ni kommer få stå ut med mig om ni vill vara här.

Det är fråga om att författa mitt andra inlägg och jag har redan prestationsångest... Eller ångest? Jag vet inte. Nä, jag tror inte på ångest. Jag känner obeslutsamhet inför vad jag ska skriva om och hur det ska formuleras. Men jag har min eviga regel... Den regel jag använt så länge nu att jag inte minns hur det började. Jag skriver och det blir som det blir.

Jag var på fest i helgen. Det är svårt att berätta om. Men Lotta var där och jag lyckades nog ge henne ett mycket dåligt andra intryck av mig. Så går det när man håller sig till sanningen. Olika människor med olika samhällsperspektiv. Ingen är ond. Ingen har fel. Jag bara ogillar tanken på Smurfporr. "Jag gillar Smurfarna och jag gillar porr, men inte kombinationen av det", var tydligen ingen lyckad replik i det sällskapet. Jag tror det var där och då jag dömdes. Jag tror det var där och då jag förlorade rätten att tala till punkt.

I ett senare samtal som kanske hade grundfrågan: "Är det att beteckna som sexuellt övergrepp om en tjej vaknar mitt i natten av att hennes killkompis stånd petar henne i ryggen?"
Jag trodde i min naivitet att frågan ställdes för att var och en skulle få ge sin syn på saken. Så var det inte. För med varje förklaring som kom så bemöttes jag av svaret: "Ja, men det är inte det vi pratar om...". Och så försökte vi reda ut vad vi pratade om. Det gick inget bra. Ingen ville lyssna. Alla hade redan sin solida åsikt. Och mitt i alltihop... eller snarare vid sidan av. Vid sidan av stod Ulf Lundells antikropp och smålog. Lugnt bevakande sina fotsoldaters arbete med att bryta ner alla naturliga förklaringar som motbevisade teorin om att en "pistol i ryggen" är av illvilja och av illvilja endast.

Det påminde mig om lejonhonan som skadat en gasell för att låta ungarna lära sig jaga. På vilket sätt var jag skadad? Jag var i underläge från start. En skadad gasell på Serengeti. Jag hade trevligt på festen. Gillade personerna där. Ett bra första intryck. Jag trivdes. Kände att jag befann mig i något att bevara och vårda. Att vinna en argumentation och sedan ändå vara vänner är svårare än att bara vinna en argumentation.

Är det alltid den bästa debattören som har rätt åsikt, eller är den bästa debattören endast den bästa debattören?

Och personerna i texten heter något annat i verkligheten.