viajohanpettersson

  Det här var tänkt som en monolog, men jag orkade inte göra klart den... och blev inte nöjd. Så jag lägger upp det här istället.

  Kommer ni ihåg för några veckorsedan... debatten kring Liza Marklunds bok Gömda?
Det var någon tant som behövde lite PR kring sitt författarskap så hon anklagade Liza Marklund för att ha lurat sina läsare eftersom det stod "En sann historia" på omslaget till Gömda.

  Och där har vi problemet igen...
Varför tror folk på saker utan att ifrågasätta? Varför sväljs det så lätt?

  Det finns massor av exempel på saker som vi, eller vissa av oss, tar för sanning även fast det inte finns någon text som säger "En sann historia"... Jag tar några exempel.

  Svensktoppen, Trackslistan, Diggilistan med flera. Listor på den bästa musiken just nu? Sant eller falskt?
Falskt såklart. Den bästa musiken just nu är fortfarande den som gjordes på 60-talet. Men inte behöver vi väl stämma Kaj Kindvall för det... eller anklaga honom för att ljuga?

  Det finns de som tror på tomten och tandfén. Ska vi stämma alla småbarnsföräldrar?

  Och om vi ska hålla oss till just böcker så finns det massor av böcker som inte har texten "En sann historia", men som folk ändå tar för sanning. Jag tänker exempelvis på Ettans mattebok, Herman Lindqvists historieböcker eller Bibeln.
Jag menar... Tänk lite. Talande buskar, hav som delar sig, en snubbe som kan gå på vatten.

  Tänk lite...