viajohanpettersson

   Är det vad det är och upplevs som eller är det vad det försöker vara?

  Det blir min motfråga. Jag var (på uppmaning) inne och läste en annan blogg/krönika.
En sån där som fått äran att vara med i en stor daxtidning. Jo, hon skriver nog bra... och intressant...
Och det är ett intressant ämne som hon tar upp.

  Det började på Facebook med uppmaningen om att hon behövde hjälp med att förklara feminismen.
Ständigt ska feminismen förklaras. Varför? Är folk tröga? Eller vill det inte lyssnas på? (Undviker att skriva: Vill "man" inte lyssna). Kanske är det så att detta återkommande behov av att förklara återkommer just för att det inte fungerar? Är det abstrakt? Feminismen alltså...

  Jag märker att jag, istället för att hjälpa till att förklara, skriver en massa frågor istället. Men det är inte lätt alltid.
Min erfarenhet av debatt i ämnet är vad jag har att utgå ifrån. Den senaste samandrabbningen står att läsa om lite längre ner här. Det var inga "Light-feminister" som jag tampades med då. Men som sagt... Jag vill inte hänga ut folk.

  Det jag började undra nu när jag läste Annikas blogg var: Är feminismen vad det är och upplevs som eller är feminismen vad det försöker vara? Vad är dess syfte i jämförelse med vad "kampen" skapar för resultat? Är det inte så att resultatet bara blir ett bakslag?
Mina erfarenheter är som sagt det enda jag har att utgå ifrån och jag upplever det som att tala med en vägg. Jag får inte komma till punkt och jag disikeras och blir aktivt missförstådd. Det får mig att undra om inte gnället är till för gnällets skull.
  Jag kommer att tänka på fotbollshulliganer. De vill inte se på fotboll. De struntar i resultatet. De vill bara slåss.
Är det samma sak här?

Se det som en reflektion... Nej jag är inte emot jämnstäldhet.