Gråt en skvätt då
Bla, bla, bla...
Ja, jag skrev "hon" i inledningstexten, men det här är inget manligt eller kvinnligt fenomen. Alla är lika stora töntar.
Det här är också ett sånt ämne jag hade klart för mig redan innan jag startade min blogg. Det här var något av det som inspirerade mig till att börja.
Jag förstår taktiken. Är man inte kändis på grund av att man kan något eller åstadkommer någon form av skapande. Har man ingen talang så kan man alltid hålla sig kvar genom lagom stora, återupprepade konflikter. I stort sett är det samma personer om och om igen. Ni vet vilka. Jag nämner ingen och glömmer ingen. Via sin egen blogg och kvällstidningsmedia håller man sig kvar på Bindefeldts gästlista.
Vad bråken handlar om kan variera, men i grund och botten är det ren och töntig nätmobbing. Och jag har några konkreta paralleller.
Jag har jobbat som gymnasielärare en gång i tiden. Och ja. Det är människor i ålder 16-19. Där kunde konflikter och storgråt handla om elaka mail eller dagboksinlägg på Lunarstorm. Blockering på MSN eller något liknande. Det var oborstade tonårsfjortisar, men i bloggvärlden och i kvällstidningsmedia handlar det om vuxna människor.
Ska du ha en offentlig dagbok så uppför dig för fan som en tänkande varelse. Eller, ja det är väl kanske vad du gör. Med taktiken i konflikten (Den i vissa fall, säkerligen, uppgjorda konflikten.) håller du dig kvar på gräddhyllan.
Och visst får man skriva som man tycker. Men tänk på hur du skriver det. Retar du dig på någon så var konstruktiv... För hur sorgligt det än är så finns det en och annan som har dig som idol... Som någon att se upp till. En förebild. Förvalta den äran.
Och nu tar DU åt dig av det här. Precis så mycket som DU gör... utan att jag nämt några namn.
du ä rolig du!
