Köp Gröt

  Jag visste redan när jag startade bloggen att detta ämne var oundvikligt. Förr eller senare skulle jag ta upp det för det är en fråga som jag ständigt fyller mina vänners öron med.

  Att jag inte skrivit om detta tidigare beror på att jag inte riktigt vetat hur jag ska börja. Jag har inte haft någon utlösande faktor. Men nu har det hänt saker. Det var Grammisgala igår och jag tänkte. Jag tänkte på samma sak som vanligt. Det blir tydligare och tydligare.


  Redan när jag började spela i band som tonåring var det tydligt. Framgång handlar inte om... och kommer aldrig handla om talang. Det handlar om pengar och kontakter.

De band som var mest populära där jag växte upp det var de som hade råd med bra och coola instrument. De som kunde köpa den där tuffa effektpedalen. De som kände någon som hade studio. De som hade råd att spela in. De som kände arrangörer.

De som hördes och som fick spelningar ansågs vara bra. Av det blev de självsäkra och kaxiga. Och med sådan utstrålning ser man bättre ut.

De som inte visste vad de skulle tycka tyckte som de som visste vad de skulle tycka... för ingen vill vara den som inte hänger med på vad som gäller.


Det här hände i den lilla världen.


  När begreppet "musikindustri" började bli vardagligt kändes det som om jag var den enda i världen som förstod vad begreppet betydde. Jag har jobbat inom industrin. Stålverksindustrin. Nästan samma sak. Företaget köpte in skrot. Smälte ner det och paketerade om det. Produkten såldes. Arbetarna fick en liiiten peng och bolaget en stor peng. Så fungerar en industri.


  Jag vill således påstå: Max Martin, Andreas Carlsson, Anders Bagge, Kleerup, Timbaland...med flera. De är affärsmän. Inte musiker eller artister. Men i de flesta fallen så har de inte påstått något annat. Det är väl Kleerup och Timbaland som givit ut skivor i sitt namn, men låtit andra personer (eller datorer) spela och sjunga på ljudspåren.

Det är som om Beatles skivor skulle hetat George Martin feat. Beatles. Eller som att Carolas debutalbum Främling skulle hetat Lasse Holm's Främling.


  Sen har vi de så kallade artisterna. Egentligen bara vackra ansikten till skivomslagen. Samma låtskrivare och producenter. Samma skivbolag som tjänar pengar. Men när den vackra artisten inte är vacker längre... Då är det lätt att byta ut den till en yngre, snyggare, mer formbar liten fjortis som gör vad som helst för 15min i rampljuset. Sjunga behöver personen inte kunna. Livespelningarna är inte live ändå. Inte hellt och fullt. Det gäller att dansa och showa och ge allt. Musiken är inspelad och körsångarna sjunger. Jag menar främst R'nB och liknande... Men jag litar inte på rockbanden heller.


"Men den här musiken är ju bäst. Kolla alla toplistor. Kolla försäljningslistorna." Är ett typiskt argument jag brukar få mot mig.


"Allting går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt". Brukar vara mitt svar.


Vem bestämmer vad som är "bäst musik just nu" tror ni? Vad kostar det att köpa reklamplatsen "Veckans hitvarning"?


  Musikindustrin är beroende av reklamradion och musik-tv-kanalerna. Skulle de kräva betalt för att spelas där så skulle de inte spelas där. Jag tror snarare det är så att musikindustrin betalar för att få vara "bäst musik just nu".

Och folk lyssnar och tycker som alla andra för ingen vill vara den som inte hänger med på vad som gäller.


  Vad har det då med Grammisgalan att göra, kanske någon undrar.

Ja, men kolla på vem som vann. Vad skulle Håkan Hellström varit utan alla duktiga musiker han har med sig? Hur skulle han låtit då? Varför har han "lånat" uppslag till låttexter och melodier från redan existerande låtar? Vad har Kleerup gjort? Vad är EMD mer än vackra gossar?

Och andra hyllade "artister"(resultat av musikindustrin) som var där. Robyn? Vad har hon gjort mer än en cover på "Skvallerbytta bingbong"? Och Amanda Jensen... Hur skulle hon låta på egna ben?


Ja, det är skillnad på vad som upplevs som bra och vad som är kvalité. På vad som är yta och vad som är falskt.


  Jag vill att alla ska få chansen. Inte bara de som har kontakter eller de som har råd att betala en studiotid. Fler och fler artister har kommit genom att producera sig själva och vara sin egen studiotekniker hemma i lägenheten. Det är en utveckling jag välkomnar.


  Det här blev ett för långt inlägg och jag är inte färdig.

Jag återkommer säkert i frågan.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Så jäkla sant!

2009-01-15 @ 19:54:32
Postat av: Anonym

Intressant inlägg- känner av din besvikelse, maktlöshet och irritation. Håller med om det mesta förutom Amanda - hon var faktiskt bra med bara en gitarr i handen på audition till idol (som förresten är det bästa musikunderhållningsprogrammet som finns, eftersom det är live och de flesta är amatörer som verkligen HAR talang. Ok de sjunger covers men de KAN något:sjunga :-).)



Bra att du skriver av dig, fortsätt med det...så läser jag vidare!

2009-01-19 @ 22:03:54
Postat av: fannie

intressant de du skriver :)

2009-01-29 @ 17:24:56
URL: http://fannien.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0