Såpa
"Heja dom som vinner, byxorna försvinner!" ...ropade jag och fnissade när jag var liten. Nu är jag äldre och anser att jag har ett ansvar. Gör du det också? Eller är det viktigare att tillhöra rätt lag?
Det är snart dags att gå till valurnan och lägga sin röst. Gör det. Du har bara den förmånen vart fjärde år. Gör det.
Eller... Spelar det någon roll? Är inte valet redan avgjort? Jo, tyvärr tror jag det (om inget drastiskt händer).
Aftonbladet har redan bestämt valets utgång och på så vis har det blivit ett ofrånkomligt faktum.
En kompis till mig började nyligen en universitetsutbildning inom Kultur, Samhälle och Media. På en av hennes första föreläsningar blev de uppmärksammade på vilken makt media har. "Det är ni som bestämmer vad som är sant". Journalister och mediakanaler ger folket den sanning som tjänar dem bäst. Det är självklart. Men samtidigt är det ingenting som gemene man tänker kring vardagligen. Man tar in det man tillåts få veta... och utifrån det får man sin sanning och sina åsikter.
Recensenter lyfter fram musik som vi lär oss gilla. Skriver upp eller skriver ner. Filmer, böcker, TV-program och annan skit som vi måste hänga med i för att inte bli helt utmobbade i fikarummet eller på skolgården. Ett effektivt sätt att hålla massan borta från de stora frågorna, som numera behandlas med samma taktik.
Tänk. De senaste årens resultat av Melodifestivalen har förutspåtts av media. (Jag tänker fortsättningsvis skriva Aftonbladet, för det är ett tydligt och konkret exempel.) Aftonbladet har i förväg gjort statistiska undersökningar och egna omröstningar och på så vis, i förväg, kunnat presentera hur resultatet av den slutliga omröstningen ska bli. Egentligen ingen större fara på taket. Melodifestivalen är en lek. Idol är en lek. Vi står inte och faller med detta manipulerande.
Men nu när Aftonbladet behandlar valrörelsen på samma sätt då... Då om någonsin är det dags att se upp.
Nu när Aftonbladet har gjort om valrörelsen till en enda stor dokusåpa då har det fan i mig gått lite långt.
Det basuneras ut med feta rubriker vilken partiledare som är karismatisk och vilken som inte är det. Vem som vann den eller den debatten. Vem som är "bäst". Vilket block som är mest överens och har mest koll på läget...mm.
Vartenda klavertramp eller mindre genomtänkta kommentar (i ett pressat läge) förstoras upp och presenteras så som det bäst tjänar försäljningen av lösnummer.
Värst är nog alla dessa undersökningar som "berättar" hur många procent partierna har och vilket block som kommer regera Sverige de kommande fyra åren (minst).
Medvetet och omedvetet så påverkas vi av den information vi får och vi vill alla vara med i det lag som vinner. Nästan till vilket pris som helst. I vissa fall spelar det ingen roll om vi förlorar några detaljer (värdighet, moral och sådant förlegat tjafs) bara vi vinner finalen.
Jag minns från mellanstadietiden, hur de killar i klassen som var intresserade av sport kunde ändra sig angående vilket hockeylag de höll på i elitserien, beroende på vem som såg ut att vinna serien. Ingen vill vara med i det lag som förlorar. Ingen vill bli retad i skolan eller på arbetsplatsen.
Därför är jag övertygad om att det finns alltför många som den 19:e september kommer att lägga sin röst på Aftonbladets förutspådda vinnare. Sen får de stå där med byxorna nere och mössan i handen i fyra år och undra... "Varför gjorde jag så här för? Varför verkade det som en bra idé?"
Det är snart dags att gå till valurnan och lägga sin röst. Gör det. Du har bara den förmånen vart fjärde år. Gör det.
Eller... Spelar det någon roll? Är inte valet redan avgjort? Jo, tyvärr tror jag det (om inget drastiskt händer).
Aftonbladet har redan bestämt valets utgång och på så vis har det blivit ett ofrånkomligt faktum.
En kompis till mig började nyligen en universitetsutbildning inom Kultur, Samhälle och Media. På en av hennes första föreläsningar blev de uppmärksammade på vilken makt media har. "Det är ni som bestämmer vad som är sant". Journalister och mediakanaler ger folket den sanning som tjänar dem bäst. Det är självklart. Men samtidigt är det ingenting som gemene man tänker kring vardagligen. Man tar in det man tillåts få veta... och utifrån det får man sin sanning och sina åsikter.
Recensenter lyfter fram musik som vi lär oss gilla. Skriver upp eller skriver ner. Filmer, böcker, TV-program och annan skit som vi måste hänga med i för att inte bli helt utmobbade i fikarummet eller på skolgården. Ett effektivt sätt att hålla massan borta från de stora frågorna, som numera behandlas med samma taktik.
Tänk. De senaste årens resultat av Melodifestivalen har förutspåtts av media. (Jag tänker fortsättningsvis skriva Aftonbladet, för det är ett tydligt och konkret exempel.) Aftonbladet har i förväg gjort statistiska undersökningar och egna omröstningar och på så vis, i förväg, kunnat presentera hur resultatet av den slutliga omröstningen ska bli. Egentligen ingen större fara på taket. Melodifestivalen är en lek. Idol är en lek. Vi står inte och faller med detta manipulerande.
Men nu när Aftonbladet behandlar valrörelsen på samma sätt då... Då om någonsin är det dags att se upp.
Nu när Aftonbladet har gjort om valrörelsen till en enda stor dokusåpa då har det fan i mig gått lite långt.
Det basuneras ut med feta rubriker vilken partiledare som är karismatisk och vilken som inte är det. Vem som vann den eller den debatten. Vem som är "bäst". Vilket block som är mest överens och har mest koll på läget...mm.
Vartenda klavertramp eller mindre genomtänkta kommentar (i ett pressat läge) förstoras upp och presenteras så som det bäst tjänar försäljningen av lösnummer.
Värst är nog alla dessa undersökningar som "berättar" hur många procent partierna har och vilket block som kommer regera Sverige de kommande fyra åren (minst).
Medvetet och omedvetet så påverkas vi av den information vi får och vi vill alla vara med i det lag som vinner. Nästan till vilket pris som helst. I vissa fall spelar det ingen roll om vi förlorar några detaljer (värdighet, moral och sådant förlegat tjafs) bara vi vinner finalen.
Jag minns från mellanstadietiden, hur de killar i klassen som var intresserade av sport kunde ändra sig angående vilket hockeylag de höll på i elitserien, beroende på vem som såg ut att vinna serien. Ingen vill vara med i det lag som förlorar. Ingen vill bli retad i skolan eller på arbetsplatsen.
Därför är jag övertygad om att det finns alltför många som den 19:e september kommer att lägga sin röst på Aftonbladets förutspådda vinnare. Sen får de stå där med byxorna nere och mössan i handen i fyra år och undra... "Varför gjorde jag så här för? Varför verkade det som en bra idé?"
Kommentarer
Trackback
