Vem vill du vara?
Idag har jag funderat kring en sak.
Jag upplever att vi har kommit så långt att vi nu är ganska många som strävar efter acceptans av det ickenormativa. Att vi är ganska många som tycker att var och en ska få vara och uttrycka sig som den de mår bra av att vara. Förståelse, acceptans och pride välkomnas och det normativa avvecklas uppmuntrande. ”Hitta dig själv. Var dig själv. Älska vem du vill. Bry dig inte om vad andra säger”.
Men nu undrar jag. Finns det en deadline? Finns det någon punkt i livet eller en åldersgräns för när man måste ha hittat sig själv? Hittat den man trivs med att vara. Eller kanske rent av hittat tillbaka till den man en gång var. ...och vem har i så fall rätten att bestämma när man inte får söka efter sig själv längre?
Vad jag upplever så är det allmänt accepterat att exempelvis: Keith Richards (69år) använder eyeliner och bandana. Att Chaim Witz (63år) kallar sig Gene Simmons och bär ansiktsmålning och platåskor. Att Lars-Åke Wilhelmsson (54år) klär sig till kvinna och kallar sig Babsan. Att Mikael Karlsson Åström (gitarrist i The Hives) kallar sig Vigilante Carlstroem. Att YOHIO klär sig i lolitaklänning och smink likt någon Japansk seriefigur.
Där var några exempel på accepterade och hyllade personer som avvikit från normen. Helt okej för mig och helt okej för de flesta enligt vad jag upplever. Helt okej enligt Facebookmobben.
Men tydligen har inte alla samma rätt att få vara den de trivs med att vara. Vissa har fortfarande en bit kvar till acceptans och förståelse inför varje människas önskan att få vara som just han eller hon mår bra av att vara.
Men jag hoppas att: En dag när drömmen når fram, när vägarna möts förstår vi varann.
